Joen Gustafson "Den kaninen är mycket vuxen, för han kan skratta ett bittert skratt" Ett bittert skratt. Det finns även glada skratt -naturligtvis - vansinnigaskratt och kanske till och med olyckliga skratt. Men låt oss titta på det bittra skrattet.En man kanar fram på mage i blötsnön i december. Det är på enparkeringsplats utanför några trista hyreshus i en mellansvensk industristad.Han passerar en telefonkiosk där två tonårsflickor ber om hans autograf. Hanhar aldrig sett flickorna förut, men skriver ändå sin autograf i deras blå-ochvitrandiga häften. Sedan kanar han vidare, på mage, i blötsnön. Detta är inte roligt, men den som drömmer drömmen vaknar ändåskrattande, eftersom han i sista sekund har lyckats hitta en rolig formuleringsom beskriver hans tillstånd, kanandet i snön etc. Ett bittert skratt kanske, men ändå ett skratt. En kontakt. Skrattet är ett slags ömsesidig upplösning; ett tillsånddär gränsen mellantvå människor - eller mellan Dig själv och Dig själv- på något vis har suddatsut. På så vis kan vi gömma oss i skrattet, finna värme och kanske till och meden viss trygghet. Det är som att falla, tillsammans. "Farfar fick fel falaffel!" "Ja, men han talade ju så otydligt." "Jag kom till den israeliska tullen, men när jag sa att jagvar medlem i PROslängde dom ut mig!" (Sagt av en gammal man som inte hade satt in sinalöständer: Farfar, han som fick fel falaffel, ni vet.) Ja, ja. Skrattet är kanske ingenting annat än en polityröver det sorgliga.Någonting som gör det outhärdliga (livet) uthärdligt. Ett slags i stället för, precis som språket( jfr Freuds barnbarn med trådrullen, anm). Det är intressant. Man skrattar inte direkt av glädje, utansnarare närnågonting är roligt; man tar udden av det vassa, vänder otäckheter tilltrevligheter, vatten till vin och liknande. "Och så hängde vi tavlan upp och ned! Det var väl ettroligt skämt HerrKonstnär? Gud vad vi skrattade den gången. Så vi skrattade!" Man är kvick. Man vet inte om man skall skratta ellergråta. Man skrattar, känner sig smart och överlägsen. Man skrattar elakt. -tänker likadant i samma sekund. -skrattar glatt. -skrattar glatt och vänligt, men i grund och botten åt sigsjälv. "Allting är givet. Vi berör det oberörbara. Vi rör oss bortfrån det redanfastställda. Vi traskar på kanten, nära slutet: Det blåser en konstig vind;ljudetav Guds eko...(hans ena sko, sprucken och kvarlämnad som i förbigående vidett vägskäl i utkanten av bygden, där skogen tar vid och landskapet försvinnerbort i ett alltmer tilltagande dis-)." Och sedan är vi hemma igen. Tillbaka i vår spruckna ochskamfiladevardag. I snön på parkeringsplatsen i den dystra industristaden där det endaskratt som någonsin hörs kommer från en vansinnig man med huvudetnedstoppat i en papperskorg full av gammalt skräp och- "Vad har han hittat?" "Han har hittat något rolig!"© Joen Gustafsson